Världshistoria

Så långt tillbaka någon kan minnas, och tidigare ändå, har magiker vandrat på jorden sida vid sida med vanliga människor. För länge sedan, så långt tillbaka att ingen längre kan minnas, kunde magiker leva som respekterade medlemmar av samhället, och använda sina förmågor till hjälp och skydd för de människor de delade livet med. Men med tiden kom magikerna att dra sig undan, och de började hålla sina förmågor hemliga för att inte drabbas av andras avundsjuka och fruktan. En del valde att helt leva utanför människornas städer och byar, andra valde att istället upphöja sig själva och bli onåbara bakom en mur av rikedom och makt, och några valde att stanna kvar bland vanliga människor och låtsas vara som dem. Oavsett vilken väg de gick blev familjen, med vilken man delade de magiska förmågorna, oerhört viktig och de enda som gick att lita på. 

Tidigt insåg magikerna att kraften de kände och använde sig av utgick från en särskild plats, och genom att följa spåren till denna källa, denna nod, som platsen kom att kallas, träffade de på andra familjer som delade deras förmågor. Tillsammans utforskade de nodens mysterium, och hur man på bästa sätt kunde rikta och tillgodogöra sig dess krafter. Under århundraden utvecklades gemensamma ritualer och riter och en organisation som lever kvar än idag. 

Foto Cajsa Lithell

Yggdrasil i Gamla Upsala är den äldsta nod dagens magiker med säkerhet vet har existerat. Yggdrasils ursprung är höljt i dunkel, men dess slut är välkänt. Efter att ha givit kraft till en alldeles för stor magikernation under många år var Yggdrasil försvagad. Från andra sidan Östersjön iakttog det ryska magikersamhället nodens förfall, och sommaren 1719 såg de sin chans att en gång för alla göra sig av med sina rivaler. Tillsammans med den ryska flottan reste de över havet. De ryska magikerna kämpade sig fram genom Uppland och nådde tillslut Yggdrasil och de magiker som samlats där i dess försvar. I den strid som uppstod led båda sidor stora förluster, men de svenska magikerna drev till sist ryssarna på flykten. Priset för segern blev dock alltför högt, när striden var över hade noden Yggdrasil tömts och för alltid förstörts.

De magiker som överlevt slaget fann sig plötsligt stå utan kraftkälla. Under de år som följde dog alla de äldre magikerna, som var beroende av magin för att bromsa sitt åldrande, och kvar av den en gång så starka magikernationen fanns bara spillror. Under tjugo år levde magikerna kraftlösa, innan noden i Visby plötsligt vaknade till liv. För att stärka och stabilisera den nya, sköra noden samlades alla kvarvarande magiker i landet för en gemensam ritual. I samband med denna författades de regler och riktlinjer dagens magiker fortfarande måste förhålla sig till. Särskild vikt lades vid att begränsa familjerna tillväxt och hur många vildmagiker som skulle få tas upp i nationen, i ett försök att undvika att även den nya nodens kraft sinade. 

Den nya noden, som döptes till Kapitel efter platsen där den sprungit fram, visade sig vara stabil och pålitlig, och tycktes sakna det temperament som Yggdrasil haft. Under de trehundra år den funnits har den tjänat nationen väl och skapat välstånd för de magiker som anslutit sig till den. 

Till en början användes Kapitels kraft försiktigt, men i takt med att minnet av de magilösa åren bleknade, började magikerna i allt större grad att använda sina förmågor för att påverka världen omkring dem. Ett av de tidigaste exemplen på detta, som fortfarande lever i minnet hos dagens magiker, är hur Mård blandade sig i mordet på Gustav III. Själva hävdar de att de försökte rädda kungen men misslyckades, medan duLac alltid hävdat att Mård snarare var orsaken till att han inte överlevde. Denna konflikt familjerna emellan påverkade hela magikernationen under flera år, och fick somliga att hävda att Mård, som kommit som flyktingar från Frankrike i samband med att Kapitel vaknade, borde förvisas. 

Foto Frida Gamero

1800-talets moderniseringar var en omvälvande tid för många av magikerfamiljerna, men kanske mest för Nattmyr som sedan urminnes tider valt att leva utanför samhället, i egna bosättningar dolda djupt inne i skogarna. Mer och mer magi krävdes för att hålla nybyggare och skogshuggare borta. Då Nattmyr saknade ekonomiska resurser för att köpa egen skog, gjorde de tillsut en uppgörelse med Vinter, om att få bo på deras skogsfastigheter i utbyte mot att de tar hand om skogen och gör den lönsam. 

Även Hagal upplevde en svår tid under denna period, och det gick så långt som att en del av familjen valde att utvandra till Amerika. De hoppades på att få anluta sig till den lokala noden där, men blev nekade. Istället för att återvända hem, deras avfärd hade skapat stor osämja, stannade de kvar och levde resten av sina korta liv som vanliga människor. 

Några som däremot drog nytta av det framväxande moderna vetenskapssamhället var Silvander. De engagerade sig brett i forskning och utveckling, och intresserade sig särskilt för de rasbiologiska strömningarna under det tidiga 1900-talet. De hoppades på att studier inom detta fält skulle kunna hjälpa dem att lösa vildmagikernas gåta. När det begav sig hävdade de stolt att det var de som låg bakom initiativet som ledde till att Rasbiologiska institutet grundades. Numer talar de inte högt om den saken, även om de inte förnekar det. 

Foto Filip Sandell

De som i störst utsträckning försökte förändra samhället under förra seklet var dock Brandh och du Lac som ställde sig på varsin sida i rösträttsfrågan och lade stora resurser, både ekonomiska och magiska, på att påverka utgången till sin favör. Tillslut bedöms deras inblandning bli en fara för magikernationen och ett enat magikermöte beslutade med hot om svåra repressalier att båda parter omedelbart måste dra sig ur. Konflikten kring detta var en av de största under lång tid. 

En av de mest lyckosamma perioderna för Vinters del inföll under trettiotalet. Genom sin klärvoajans kunde de klara sig oskadda ur börskraschen och utnyttjade sedan detta för att stärka sin ekonomiska makt. De valde dock att inte dela med sig av sin information till resten av magikernationen, och flera andra familjer, bland annat duLac, förlorade stora investeringar. En flera år lång debatt om solidaritet utbröt, och många hårda ord sades innan ännu ett världskrig drog fram och riktade fokus åt annat håll. 

Törne, som genom århundradena inte gjort något större väsen av sig, klev plötsligt fram i rampljuset under det sena sextiotalet. Brandh hade sedan länge underhållit människorna med smulor av magi, men Törne såg en chans till något större. De skapade en nyandlig rörelse, en sekt enligt de mindre välvilligt inställda, och solade sig i människornas beundran och tjänade stora pengar på donationer och kursavgifter. Ledaren för rörelsen fick kultstatus och blev känd i stora kretsar. När landets tidningar kritiskt började intressera sig för fenomenet fick magikermötet än en gång kliva in och sätta stopp. I en värld det där blev allt svårare att gömma sig fanns det inte längre utrymme för att bli en offentlig person, med de granskande blickar det förde med sig. 

I takt med att samhället blivit allt mer ordnat har magikernas behov av att kunna hålla sig undan från myndigheter och undrande blickar blivit allt större. Falska identiteter är något många behövt skaffa sig, och det är svårt att stanna för länge på en och samma plats när man inte åldras i samma takt som sina grannar. Samhället i stor må ha blivit mer individualistiskt, men för magikerna är kontakten med de egna viktigare än någonsin, och ska man klara sig behöver man sluta sig samman. 

Runt millennieskiftet kunde de mest känsliga magikerna ana en försvagning i kraften, som om noden inte längre svarade lika starkt. Det dröjde inte länge innan det blev uppenbart för alla att någonting hade hänt, eller höll på att hända. Trots att man försökt hålla nere antalet magiker knutna till noden kunde ingen annan slutsats dras än att källan höll på att sina. Den första åtgärden som vidtogs var att helt förbjuda nya magiker att ansluta sig till noden, vilket i praktiken innebar ett förbud mot att skaffa barn. De senaste tjugo åren har inga nya barn fötts i nationen och inga nya vildmagiker har accepterats. Detta till trots har kraften fortsatt att försvagas, och har nu nått ohållbart låga nivåer. Kraftfullare åtgärder måste sättas in, men kanske är det redan för sent …